Protestvåren som kom av sig

Lotta Schüllerqvist "Jag vill inte prata om det", förklarade min israeliska väninna när vi möttes i Stockholm häromdagen. Nu ville hon bara koppla av, träffa vänner och njuta av sin välförtjänta semester.

Det hon inte ville prata om var den senaste månadens sociala proteströrelse i Israel, som under de första veckorna lockade ut hundratusentals israeler på gatorna med krav på sociala reformer och stopp för de växande ekonomiska klyftorna. I ett telefonsamtal för ett par veckor sedan hade hon bubblande av förundrad entusiasm berättat om den fantastiska stämning och kampvilja som hon hade mött både i Jerusalem och Tel Aviv.

Den nya rörelsen, som startades av en ung bostadslös kvinna i Tel Aviv, hade stora likheter med den arabiska vårens folkliga uppror – den leddes av unga människor, spreds via sociala medier och förvandlade snabbt den förnäma Rotschildboulevarden till ett revolutionärt tältläger.

Även Uri Avneri, den israeliska fredsrörelsens nestor delade entusiasmen. Men med sina nittio års erfarenhet uttalade han också en varning i en krönika i början av augusti: ”Den sociala proteströrelse som nu vinner terräng kan inom en nära framtid bli ett hot mot högerregeringen.” Men, påpekade han, detta kan också fresta regeringen att avleda protesten genom att ”hetta upp gränsen” med hjälp av en militär provokation av något slag.

Helt sannspådd blev han inte, för den avledande provokationen kom från ett helt annat håll, i form av en väpnad attack den 18 augusti mot en israelisk buss utanför Eilat. Strax efteråt besköts ytterligare en buss, och sammanlagt åtta människor dödades och ett 30-tal skadades.

Den israeliska försvarsmakten svarade snabbt med en serie flygattacker mot Gaza, som i sin tur besvarades med intensiva palestinska raketattacker mot israeliska mål. Under veckan efter bussattacken dödades minst 15 människor i Gaza och fem i Egypten av israeliska flygbomber och artillerield.

Enligt egyptiska uppgifter var det inte palestinska utan egyptiska terrorister från Sinai som utförde bussattackerna.

Oavsett hur det förhåller sig med den saken har den israeliska regeringen nu fått upp en ny frågeställning på dagordningen: hur ska den framtida relationen till Egypten se ut? Kommer den gamla fredsuppgörelsen som slöts mellan den nu störtade egyptiska regimen att hålla i framtiden? Hur ska Israel förhålla sig till det nya politiska landskap som uppstått efter den arabiska våren?

Men en sak verkar i alla fall klar: den israeliska proteströrelsen har nästan helt kommit av sig.

I lördags demonstrerade några tiotusental runtom i landet, men den miljonmannaprotest som är planerad till detta veckoslut torde knappast bli av.

Lotta Schüllerqvist lottasch@yahoo.se

• Tipsa en vän
• Twitter
• Facebook