Lär av Liverpool

Inför kvällens fullmäktigesammanträde, där frågan om Saltkristallerna åter står på dagordningen, rapporterar Sören Sommelius om ett inspirerande besök i Liverpool.

Kultur Från Liverpool organiserades den transatlantiska slavhandeln från senare delen av 1700-talet. Fabulösa rikedomar från slavhandeln byggde den tidens grandiosa Liverpool.

Än i dag bär många av stadens gator namn efter framgångsrika slavhandlare och slavskeppare.

I dag förknippas Liverpool mera med Beatles än med slaveri och jag landar på John Lennon International Airport.

Men då och nu korsas. Beatleslåten "Penny Lane" besjunger John Lennons barndomskvarter och en gata som råkar vara uppkallad efter slavhandlaren James Penny.

Slaveriet är historia. Liverpool överlevde förbudet mot slavhandeln och förblev en ledande hamnstad. Härifrån utvandrade många, också svenskar, till löftenas Amerika. Hit kom utfattiga irländare på flykt undan potatissvältens hungersnöd. Fortfarande är en stor andel av stadens befolkning katolsk.

Hårt arbete, strejker, krig och en kämpande arbetarrörelse satte sin prägel på stadens 1900-tal. På 20-talet lindrades svälten med soppkök. Wall Street-kraschen förvärrade den sociala situationen.

Under andra världskrigets inledning bombades Liverpools hamnkvarter av tyskt bombflyg. Under maj-Blitzen 1941 föll bomber över staden varje natt under en vecka och förorsakade tusentals döda och stor förödelse.

I våra dagar har Liverpools hamn förlorat sin historiska betydelse till följd av nya transportvägar och tekniker. Kvar fanns, liksom i Helsingborg, ett stort hamnområde med en unik historia – och frågan vad man skulle göra med det.

Hamnområdets gamla bebyggelse kompletterades med moderna arkitektoniskt högprofilerade byggnader. I hamnkvarteren skapades en unik stadsmiljö som nu tillhör Unescos världskulturarv och var en av förutsättningarna för att Liverpool år 2008 var Europas kulturhuvudstad (tillsammans med Stavanger).

Satsningen på kultur gav Liverpool en ny identitet – och turismen har blivit en avgörande del av stadens ekonomi.

I Albert dock-kvarteret finns det moderna konstmuseet Tate Liverpool vägg i vägg med sjöfartsmuseet och museet över slaveriets historia.

Där ligger också det välbesökta Beatlesmuseet och mot en inre hamnbassäng en rad matställen skyddade från de vassa vindarna från havet. Alldeles i närheten finns Liverpools stadsmuseum i en supermodern byggnad, där alla samlingar ännu inte hunnit komma på plats. Och någonstans däremellan påminner en liten byggnad, ett gratis museum, om hur människor levde under de svåra krigsåren.

Liverpools stadsregion har dryga miljonen invånare, tio gånger större än lilla Helsingborg. Ändå skulle Helsingborg och stadens politiker kunna låta sig inspireras av den engelska hamnstaden.

Nyckeln för en framgångsrik stadsomvandling ligger som jag ser det i att stadens historia och den bebyggelse och de platser som är förknippade med historien hålls levande och ges nytt innehåll, samtidigt som den gamla bebyggelsen kompletteras med nya inslag och funktioner.

Helsingborgs läge och historia inbjuder till ett sådant tänkande. Det förutsätter när det gäller H+området att de gamla magasinen där tas till vara och vårdas som klenoder och en påminnelse om andra tider.

Vid Hamntorget finns Ångfärjestationen, som redan i dag är ett levande kulturhus, och tvärs över torget ligger tullhuset som med nytt innehåll som kulturbyggnad skulle ge Hamntorget en helt annan och levande karaktär.

Det är ur det här perspektivet Saltkristallerna är en katastrof. Byggnaden korresponderar inte med kringliggande äldre bebyggelse och den raderar oåterkalleligt ut platsens och stadens historia, på ett sätt som kvaddar Helsingborgs urbana identitet och kontakten med havet.

De politiker som tjurskalligt håller fast vid ett destruktivt förslag skadar staden. Det är dags att låta nya vindar blåsa.

Lär av Liverpool – och av många andra städer som kreativt omvandlat gamla hamnområden till nya levande miljöer!

Sören Sommelius soren.sommelius@hd.se 042-489 90 45

• Tipsa en vän
• Twitter
• Facebook