Halv insulindos räcker

Alla ska äta som en diabetiker. Det är ett påstående som ofta florerar. Men hur ska en diabetiker egentligen äta? Vi har träffat diabetikern Berndt Grosse som blev bättre med hjälp av GI-medveten kost och näringsfysiologen Anna Hallén som menar att man kan äta sig fri från diabetes typ 2.

HÄLSA Berndt Grosse har haft diabetes typ 2 i 30 år. Men för ett par månader sedan kunde han minska sin insulinmängd med hälften. Anledningen är bättre matvanor enligt GI-modell.
— För mig var GI-maten rena lyckträffen. Viktnedgången kom automatiskt, men det viktiga var att det var så bra för mina värden. Att långtidssockervärdet sjunker är ett stort steg. Till och med blodtrycket gick ner, säger Ödåkrabon Berndt Grosse.
Både den sjukvårdspersonal han mött på Helsingborgs lasarett och den egna husläkaren har varit positiva till Berndt Grosses framgångar, men han säger samtidigt att de inte verkar ha anammat GI-tänkandet.
— Men jag hoppas att sjukvården tar till sig av metoden, så att alla får chansen att prova, säger han.

Sedan Berndt Grosse som 27-åring av en ren tillfällighet fick diagnosen diabetes har han regelbundet tagit insulin, med dagliga kontroller. I december förra året sa läkaren till honom att han var tvungen att ta tag i sin övervikt. Tillsammans med hustrun letade han sig fram till en bra metod att tackla överflödiga kilon.
— Vi läste om GI och började testa. Och genom företagets friskvårdspengar fick vi möjlighet att gå en kurs för att få mer på fötterna. Där fick vi bekräftelse på att det vi gjorde var helt rätt. Alla som får diabetes borde gå en sådan kurs. Det är ovärderligt.

Numer är makarna Grosse noga med vad de stoppar i sig. Mängden kolhydrater har minskats, socker är bannlyst och mjölet har bytts mot fullkornsalternativ. I godispåsen ligger det nötter eller en bit mörk choklad.
— Det är lite dyrare. Men så är det ju, det som är bra kostar. När man äter GI-mat blir man dessutom inte sugen på socker, så behovet av vanlig choklad är borta.
Den nya kosten innebär en hel del fixade och trixade på kvällarna när kött och ägg skall stekas. I början drog han till sig blickar på jobbet när diverse burkar med matrester från dagen innan plockades fram i lunchrummet. Men arbetskamraterna har vant sig och han får mycket stöd och uppmuntran från både dem och vännerna.
Det är inte bara kosten som har ändrats. Motionscykeln har börjat användas och idag är han mycket piggare än tidigare.
— Det är olika små bitar som krävs. Det ena ger det andra. Samma sak med viktminskningen. Jag gick ner sakta men säkert, en bit i taget.
På GI-kursen var Berndt Grosse den ende mannen. Synd, säger han, och berättar att hemma hos honom är det alltid han som lagar maten och gör alla inköp.
— Det är bara när vi ska ha främmande som det är hustrun som står vid spisen.
Nu är Berndt Grosses mål att behålla vikten och kanske gå ner ytterligare lite. Men framför allt hpooas han kunna fortsätta vara så pigg och välmående och slippa ta så stor mängd insulin igen.

Hanna Welin hanna.welin@hd.se

• Tipsa en vän
• Twitter
• Facebook