Hon målar musik med ljud och tystnad

På fredag framträder The Swedish Soundpainting Orchestra på Helsingborgs stadsteater. Ljudrevoltören John Cage hyllas på Foajéscenen. Jennifer Rahfeldt som tog hit konstformen för tio år sedan är dirigent och kompositör.

Nöje Jennifer Rahfeldt tror att soundpainting är förbryllande första gången man hör och ser det. Hon erkänner villigt:

– Vi är ganska teatraliska!

Hon förklarar vad soundpainting är, och vad som krävs av och lockar de tio i orkestern. Gruppen rymmer musiker, skådespelare och dansare.

– Alla konstdiscipliner kan användas i den speciella form som är soundpainting.

"Fanfar a´ la John Cage Etthundra" kallas den timslånga föreställningen, som inte liknar något annat. Hyllningen bygger inte på John Cages kompositioner. Det fristående stycket baseras på hans tankar om balansen mellan toner och tystnad. Hon beskriver John Cage som en renässansman. Han var inte bara musiker och kompositör, utan även målare, författare och filosof. Med kollektiva och individuella ljud och rörelser ska man försöka tolka hans idéer.

– När Helsingborgs stadsteater nyligen hade öppet hus gav vi ett smakprov på hur fanfaren till honom kan bli se ut och låta. Det blir visuellt, mycket kropp, text och ljud.

Jennifer Rahfeldt är samtidigt både kompositör och dirigent. Men istället för noter på partituret och dirigentpinne i podiet använder hon gester i direktkontakt med orkestern. Hon måste komma ihåg att pauserna är lika viktiga som ljuden. Systemet bygger på tanken att bryta ner tonspråket.

Soundpainting är ett kroppsligt uttrycksmedel. Det finns 1200 registrerade tecken. Orkestern kan omkring 150, men Jennifer Rahfeldt nöjer sig denna gång med ett 60-tal för att kommunicera. Man repeterar inte som en vanlig orkester. Hon förbereder de andra genom att introducera moment som används som en palett när verket ska ljudmålas.

– Alla improviserar, under strikta former.

Föreställningen föds live, på scenen, inför publiken.

– Vi inväntar det rätta ögonblicket att uttrycka oss. Det gäller att vara beredd. Jag är utlämnad till orkestern, och var och en till mig. Utfallet är som den här intervjun. Vi vet vad vi ska prata om, men jag vet inte frågorna och du vet inte svaren.

För drygt tio år sedan kom Jennifer Rahfeldt tillbaks från USA med upptäckten soundpainting. Det är en skapelse av musikern Walter Thompson i New York. Han har sedan dess blivit hennes man och hon har skapat orkestern. Genom konstformen har hon utvecklats positivt som konstnär, teaterpedagog och musiker. Ensemblen har vuxit på scenen. Alla kan och vågar mer.

– Det finns inget som heter misstag i soundpainting. Allt som sker används, infogas i föreställningen. Den friheten gör att alla vågar uttrycka sig.

Vad skulle John Cage tycka om denna tribut?

Jennifer Rahfeldt är tyst, länge.

– Jag vet faktiskt inte. Detta är motsatsen till hans metodiska sätt att arbeta. Men eftersom han blev allt öppnare hoppas jag att han skulle ha uppskattat soundpainting.

Göran Holmquist goran.holmquist@hd.se 042-489 91 25

• Tipsa en vän
• Twitter
• Facebook