Bjäre Moppers körde Solskensrallyt

Den som trodde att föreningen Bjäre Moppers, berömd från tv, bara åker runt på sin halvö har fel. I går samlades ett stort gäng av Perstorpsfalangen för en tur mot Tyringe, ett arrangemang som snabbt döptes till Solskensrallyt.

Perstorp PERSTORP. Det är Zündapp som gäller. Det förstår vi när vi träffar Rolf Långberg och hans ögonsten.
— Visst är det fantastiskt, strålar han. Det här är samma moppe som jag hade som tonåring. Jag sålde den när jag var 18 och ville inte titta åt en moped.
För fyra år sedan blev han medlem i Bjäre Moppers och skaffade en Zündapp. En annan Zündapp.
— Så ringde en kusin i Åstorp till mig och ville sälja delar. Jag körde dit, och där stod den.
Hur vet du att det är just den?
Rolf Långberg kastar en snabb medlidsam blick.
— Sånt ser man ju. Jag kände igen det här märket på bakskärmen... titta!
Han visar på en metallplatta med ett rött griphuvud på blå botten.
— Och så tanken, den hade jag målat om själv. När jag såg min Zündapp var det så att håret reste sig. Jag fick naturligtvis köpa den och pysslade hela vintern. Renoverade och lackade. Nu går den som en klocka. Jag har flera Zündapp till där hemma, men denna är den bästa.

Intill vilar hustrun Kerstins smultronröda Vespa 71:a, döpt till Vera. Den hade stått och surat i ett garage i tolv år innan Kerstin förbarmade sig. Under sadeln finns en behändig krok för handväskan och framtill ett ställ för den lilla läderväskan innehållande matsäck.
Nu stegar Alf Selander fram, dagens arrangör. Berättar för deltagarna att de ska få köra en runda mot Tyringe på 7,6 mil och att det längs vägen finns kontroller för heta sporter som Kasta boll i hink och Köra under en ribba.
— Det har varit full rulle sedan halv sex i morse. Jag och Jan Stebner ska fixa allt: lägga banan och förbereda kontrolluppgifterna, skylta, maten, sekretariatet...
När vi frågar varför han gör allt detta skiner han upp:
— För att det är så himla roligt med mopeder. Det är det bästa som finns! Jo! Det är det faktiskt. Den 20 augusti påbörjar jag min 50-milafärd till Bengtsfors, på mopeden, naturligtvis. Jag ska till Die grosse Zündapptreffe där entusiaster från hela Sverige möts.

Så får vi veta att Zündapp tillverkades i Tyskland mellan 1923 och -84. Sedan flyttade fabriken till Portugal och finns numera i Kina. Vi förstår på Alf och Rolf att de inte ger mycket för de kinesiska mopparna.
— Det här är mopeder, säger de och slår ut med armarna. De nya är något helt annat. Nu har de ju plastmopeder och sådant skit, kan du se mig på en plastmoped?!
Det tätnar på planen av moppemänniskor och Alf Selander sätter sig för att skriva in startande och dela ut tävlingsblad.
— Det är andra året vi kör Solskensrallyt, men första gången vi delar ut vandringspriset. Silverstaken, en försilvrad vevstake från en moped, meddelar han allvarligt.
En av dem som hoppas kunna ställa denna skönhet i bokhyllan är föreningens ordförande Maggan Rubin, kvinnan som struntade i sin 50-årsdag för att kunna arrangera Himmelsfärdsrallyt.
— Jag önskade mig ingen moppe när jag fyllde 15, jag väntade tills jag blev 50, upplyser hon och klappar sin jätteröda Crescent Scoterette från 1964.
— Den är lite skavd, men så använder jag den också mycket till vardags. Min dröm står där hemma, en röd La Strada från -59 med två avgasrör. I vinter ska hon göras fin.

Det kryllar av minnen bland mopparna. Ett helt gäng blå Puch Dakota, sådana som de tuffaste killarna i klassen hade. Men vi upptäcker också rariteter, som Lennart Lindbergs Tomos de Lux, 1962.
— Den tillverkades i Jugoslavien och var en fattigmansversion av Puch Florida. Jag hade en som ung och fick leta i fem år innan jag hittade en likadan.
Originellast är nog ändå Kurt Rubins trehjuliga Monark, hemtrevligt lackad i gräddvitt och emaljgrönt.
— Den ägdes av en strakbent smed i Småland, därför gjorde han ett hål i vindskyddet på vänster sida, så att han kunde vila benet där. Dessutom startar man den med snöre eftersom han inte kunde kicka igång den. Jag ställde ut den vid Classic Car på Margretetorp, fick kontakt med en man som kände till dess ursprung och sedan skickade mig alla fakta. Smeden hade köpt den för sitt handikappbidrag. Det är det roligaste, när man känner till historien bakom sin gamla moppe.

Erica Elmberg

• Tipsa en vän
• Twitter
• Facebook